söndag 10 januari 2016

Medmänsklighet. Vad ska vi göra?

Empati, kärlek till nästan och medmänsklighet betraktas som västerländska och kristna värderingar.  

Många känner sig kluvna inför begreppen då de anser att, allt västerländskt är av ondo. Det kan ju komma från USA. Eller kristet, då religion inte ska ha inflytande i ett sekulariserat land.

Samtidigt måste det vädjas till dessa värderingar när vi nu mer än alla andra länder i Europa tar emot flyktingar som, visar det sig, inte själva anammar kristna eller västerländska värderingar. De mest högljudda i både regering och i sociala medier behöver därför förespråka andra mediciner, den ena efter den andra. De låter inte bättre än vilken doktor som helst. Resultatet blir ändå, trots allt krumbuktande, att flyktingar får bo hos Bert.

Så kommer våra jul- och nyårshelger då vi svenskar drar oss tillbaka och njuter av hur förträffliga vi är. Vad händer då på nyårsnatten? Det får vi inte veta. För att berätta om det, är inte politiskt korrekt. De som var där börjar ändå undra. Det verkar inte bara vara svenska män som uppträder som talibaner? Vad kan det vara för fel?

Många ser nu att det offentliga samhället inte klarar sina uppgifter på det förträffliga sätt vi har blivit tillsagda att det gör, när vi frågar vart våra skattepengar går. ”Vi har ju en så väl fungerande välfärdsstat”. En och annan börjar se sprickor i fasaden. Röster börjar höras i både pappersmedia och på nätet. T o m SR och SVT kan ibland försäga sig. Men det är naturligtvis förtal.

Vad gör de politiska partierna? Famlar inte också de efter ljuset i mörkret? O hemska tanke, det kanske inte finns något ljus. Bättre då att som i valmanskåren tycka som SD. Det är i varje fall rejält, så grabbar som vi är. Andra partier verkar ha gjort helt om i förhoppning om att hitta tillbaka till politik och väljare.

Ett parti, som under sin ungefär 100-åriga historia har bedrivit politik syftande till Sverige åt svenskarna och där regeringsavhopp skedde på 90-talet för att man inte ville att Öresundsbron skulle byggas, ropar nu att bron måste vara öppen. Byter man ideologi, möjligen för att kunna fiska röster, måste man inse att man får lov att byta väljare. De tidigare väljarna får väl gå till SD.

Ett annat parti ville öppna våra hjärtan. Där försvann 20 % av den politiska kraften. Genomgår man en hjärtoperation, tar det tid att återhämta sig så man kan ta till brösttoner. Medlemmarna och väljaropinionen börjar bli otåliga.

Ett tredje parti fiskar efter liberala värden, men det får inte inskränka statens makt över familjens sätt att klara livspusslet.

Andra partier har så allvarliga problem med naivitet och kommunalråd som pratar med ministrar, så de partierna kan vi lämna därhän.

Finns det då andra krafter vi kan vädja till om hjälp?

Svenska kyrkan har sedan många år lämnat den politiska scenen då det inte har ansetts politiskt korrekt att ha en religiös uppfattning på vilket sätt vi ska leva våra liv tillsammans. Dessutom kan ju inte en kristen få råda över hur vi ska hjälpa flyktingar, företrädesvis muslimer, i alla fall inte de mest högljudda. Stämningen kan lätt bli explosiv. Det vore ju att frångå religionsfriheten om en kristen skulle få berätta för en muslim hur vi rent praktiskt har ordnat vår tillvaro här.

Civilsamhällets ideella hjälporganisationer då? De måste emellertid vårda sina direktörslöner, så de har inte tid att hjälpa landet. Därtill har de väl kört slut på fotfolket vid det här laget.

Måste vi importera en filosofi från ett afrikanskt u-land om hur demokrati och mänskliga relationer ska byggas. (Jfr Nobels fredspris 2015). Det måste ju vara upp och nedvända världen.

Samtidigt ser vi att vi kan köpa mat och kläder, bilar och mobiler i sådan utsträckning att vi storknar. Här har staten i nåder låtit marknadskrafterna råda. Tur är väl det för i ett land med mätta magar sker inget uppror. Paradoxalt dock kan tyckas i ett land som Sverige där undersåtarna beordras leva på ett sätt som i alla fall ska föreställa solidaritet.

Därtill är väl marknadsidén en import från västerlandet. Därifrån finns det väl inget gott att hämta?

Detta obegripliga land i norr. Om vi reser dit som turister får vi betala dyrt, men säger vi att vi söker asyl får vi mat och husrum betalt.

Många äro de som under år 2015 har sett sin politiska livslögn falla i bitar. Både ministrar och uteliggarna.

Vad ska vi göra? O S A.