Ska vi ha höghastighetståg?

Läser i SvD Näringsliv lördagen 20 februari sid 10 -11 om Svindlande turer kring höghastighetståget.

Läser ganska ingående för jag tror mig ha en del bakgrundskunskaper för att förstå vad artikeln handlar om.

Jag försöker följa artikelns layout. Även om jag kan tycka att ordningsföljden kan vara något ologisk.

Uppgifterna som står i artikeln är korrekta så som de står. Men är det detta vi, politikerna och allmänheten behöver veta  för att vi ska kunna ta en korrekt ställning till projektet. 

Första figuren på sidan 11 visar Andel resor under 2014 med olika trafikslag.  Tågresandet är där en tiondel av landsvägstrafiken. Säg att vi med politiska ambitioner skulle kunna fördubbla tågresandet kommer bilresandet ändå stå för 80 % av allt resande. Drift och underhåll av landsvägsnätet skulle därmed inte kunna minskas nämnvärt. Vi kommer inte undan med minskade kostnader på annat håll.

(Samhällets) Kostnad för att bygga:

Tvåfilig (ett + ett körfält) motorväg (motortrafikled) kostar 50 – 100 mnkr/km.

Dubbelspårig järnväg kostar 150 – 200 mnkr/km.

I stora drag är kapaciteten på denna jämförande väg och järnväg lika. Varför man kan säga att vägen kan utnyttjas bättre per satsad krona.

Men ...

Beroende på fördelningen av trafiken över dygnet är kapaciteten i tätortsnära miljö för en bilväg 10 000 + 10 000 fordon över dygnet. På landsbygden kan man räkna med en kapacitet på kanske 3 000 + 3 000 fordon över dygnet. Här är kapaciteten inte avgörande utan mer säkerheten för både människor och djur på och vid sidan av vägen.

På 60-talet utnyttjade man första tunnelbanesystemet med 30 (31) tåg i maxtimmen. Med 1 200 resenärer per tåg kunde man då transportera 36 000 resenärer per maxtimme i en riktning. Men då var det fullt. I den andra riktningen bjöd man ut samma kapacitet, men den utnyttjades kanske bara till en tiondedel. Under resten av dygnet sjunker kapacitetsefterfrågan ner mot noll och både personal och tåg får stå undersysselsatta. Tågen kan ju ställas undan men personalen ska ju ändå ha en rimlig arbetstid och lön. D v s de kostar pengar även om de under stora delar av arbetstiden är undersysselsatta.

På fjärrtågbanorna (stambanorna) kan kapaciteten inte beräknas på samma sätt. Här har de olika tågsätten olika hastighet och olika möjlighet att hålla undan för varandra. Ett persontåg (X2) (SJ:s beteckning X2000) och modernare kan köra i 200 km/h om banan så tillåter. Kurvradier, växlar och banans skick sätter begränsningarna. Ett godståg kan som mest komma upp i 90 km/h och hinns därför lätt upp. Däremellan har vi lokaltåg och regionaltåg av varierande hastighet och stoppintervall.

Senaste pendeltågen (X60) i Stockholm kan nå en hastighet på 160 km/h, men den högsta hastigheten kan bara utnyttjas i de yttre delarna av pendeltågsnätet. Man kommer inte upp i så hög hastighet förrän det är dags att bromsa för nästa station.

Lokaltågen behöver användas för arbetsresandet under mycket kort tid på morgon och kväll. Godstågen får utnyttja den tid som blir över, då företrädesvis på nätterna. Där får de då tidsmässigt konkurrera med banunderhållet, där bara arbetsplatsetableringen kan ta timmar i anspråk.

Så mycket kostar järnvägen.

Höghastighetsbanorna beräknas kosta mellan 190 och 320 miljarder kronor. Moderaterna infrastrukturpolitiske talesperson kräver att intervallet mellan minsta och största belopp måste minskas först innan M kan ta ställning. Kravet kan tyckas rimligt, men. Detta uttalande har nog inte varit i säck innan det kom i påse. Intervallet är vad man kan förvänta sig på projektets nuvarande utvecklingsstadium. Bara sträckan mellan Järna och Linköping samt någon sträcka i Västra Götaland har hittills varit föremål för järnvägsutredning. Resterande, de allt övervägande delarna, har hittills bara varit föremål för förstudier och knappt det.

De största kostnadsposterna vid byggande av ny järnväg är banunderbyggnaden. Den kan uppgå till mellan 30 till 60 % av banans kostnad. De resterande delarna banöverbyggnad, spår och ballast, el signal och tele är mer beroende av järnvägens längd men är samtidigt kostnadsmässigt av mindre vikt. Sedan tillkommer stationer och depåer som vad jag förstår inte ingår i kostnadsposten.

Ska vi kunna pressa ned kostnadsintervallet måste till övervägande del även de andra bansträckningarna bli föremål för järnvägsutredningar, så att man kan bestämma sträckorna och därmed se hur markbeskaffenheterna är. Till det fordras då att förhandlingarna är slutförda. Järnvägsutredningarna torde i sig komma att kosta mellan 100 till 150 miljoner kronor.

Alltså måste vi först förhandla för att sedan mer korrekt kunna bedöma kostnaderna.

Men kan vi förhandla om något som vi inte vet vad det kostar?

Bättre då att gå andra vägen och se vad är det för nytta vi vill åstadkomma.

Så har tågresandet utvecklats.

Man brukar räkna med att ett lands samlade transportarbete utgör 10 % av landets BNP. Detta är oberoende av landets storlek på BNP och när, under de senaste 100 åren, det har mätts. Ökar BNP ökar också trafikarbetet. Pressar man av olika skäl tillbaka trafikarbetet, av kapacitetsskäl eller använder infrastrukturen som en budgetregulator, påverkar det BNP-utvecklingen negativt.

Fjärrtågsresandet har utvecklats från 5 211 miljoner personkilometer år 1980 till 6 207 miljoner personkilometer år 2014. En ökning med  ca 20 %.

Sveriges BNP ökade från år 1980 till år 2014 med 129 %.

Sveriges BNP ökade från år 2000 till år 2014 med 64 %.

Med delmängden fjärrtågsresande i trafikarbetet kan man säga att med hänsyn tagen till BNP:s påverkan under dessa tidsperioder har fjärrtågsresandet faktiskt MINSKAT.

Hur kan man då prognostisera (gissa) att fjärrtågsresandet ska öka i framtiden.

Lokal och Regionaltåg.

Diagrammet visar personkilometer. Om vi antar att en fjärrtågsresa i genomsnitt är 500 km lång. Lika med avståndet mellan Stockholm och Göteborg. Mot Malmö eller mot Norrland är sträckorna längre. Om vi samtidigt antar att en regionaltågsresa är 20 km innebär det att diagrammet visar att antalet regionaltågs och lokaltågsresenärer är minst 20 ggr fler.

Antalet fjärrtågsresenärer år 2014 kan med hjälp av artikelns uppgifter uppskattas till 6 207 000 000 personkm / 500 km = ~ 12,4 miljoner resor t o r per år. Lite drygt hälften av Sveriges befolkning gör en t o r resa varje år.

Antalet lokal och regionaltågs resenärer år 2014 kan uppskattas till 5 915 000 000 peronkm / 20 km = ~ 295 miljoner resor t o r per år. Varje vardag tar ungefär en halv miljon resenärer lokal- eller regionaltåget t o r.

Resan med lokal- eller regionaltåg sker oftast på egen tid och för egna pengar medan fjärrtågsresenärer reser på tjänstetid och får resan betald eller åtminstone skatteavdragen.

I första hand bör man satsa på regional och lokaltågsresandet. Skulle Sverige få pengar över kan man börja fundera på om vi ska tillåta oss lyxen att bygga en höghastighetstågbana.

För övrigt anser jag att godsstråken måste rustas upp. Näringslivet är beroende av godsstråken och det är från näringslivet vi hämtar vår välfärd.

Kommentarer till boken Administrationssamhället

Kommentarer till boken Administrationssamhället. Anders Forssell och Anders Ivarsson Westerberg, docenter i Företagsekonomi mm; 2014 Studentlitteratur.

Mina kommentarer nedan finns i kursiv stil och inom parenteser.

(Med sidnummer och textutdrag.

Ett intressant fenomen är att författarna är företagsekonomer och i boken hävdar de att andra företagsekonomer har skapat det problematiska administrationssamhället.

Kan det vara så att samhället har blivit så komplicerat att det bara är de professionella inom respektive bransch som har tillräckliga insikter för att kunna bedöma om kejsaren är naken eller ej.

Å andra sidan hävdar jag att det bara är personer som kommer utifrån, patienter, kunder, väljare, elever, föräldrar, anhöriga, pensionärer m fl. är de som kan se att det finns problem.  

Vi behöver då båda kategorierna, dels lekmännen och dels de professionella som får i uppdrag att göra något åt problemen.

Politikerna står med var sin fot i vardera lägret. De måste välja på vilken fot de ska stå. Antingen ska de stå på väljarnas och kvaliténs sida eller får de tycka att de organisationer de basar för är bra som de är. En bra politiker är den som kan skilja på bra och dålig administration. Efter nästa val får vi se vilka politiker vi har kvar.

 )

19                  I Sverige drev Lantmannapartiet redan på 1800-talet en antibyråkratisk politik som präglades av stark misstänksamhet mot statens ämbetsverk, ämbetsmannalöner och kostsamma statsutgifter över huvud taget.

67                  Sammantaget gäller för dessa studier att mätproblematiken är avsevärd.

89                  Gamla administrativa arbeten som kontorsassistenter, sekreterare och kontorsarbetare har minskat och närapå försvunnit, medan nya kategorier av administrativa yrken uppstått med nya beteckningar. Ofta är dessa kopplade till ledningsfunktioner och staber, och kan ha benämningar som controllers, informatörer, planerare, strateger, IT-specialister oh HR- specialister.

99                  År 2012 fanns det 16 000 fler chefer än tolv år tidigare, en ökning med 52 procent. Det är framförallt på landstings- och kommunal nivå som denna tillväxt skett. I relation till det totala antalet anställda inom offentlig sektor, som under motsvarande tidsperiod ökade med 1,5 procent har ökningen av chefer varit 34 gånger större. Eller sagt på ett annat sätt: år 2000 gick det 39 anställda på varje chef. Medan det år 2012 gick 25 anställda på varje.

(Var det här man skulle minska på klassernas eller barngruppernas storlek? Min anm.)

115                En pågående svensk studie som kartlägger administrativt arbete på vårdcentraler visar att ”indirekt arbete”, till exempel dokumentation, utgör 36 procent av arbetstiden, och att ”övrigt arbete” utgör 41 procent. Direkt patientarbete utgör endast 23 procent av den totala arbetstiden (Anskär 2012).

140                Förskolläraren uppgav att en tredjedel av de administrativa uppgifterna kunde delegeras, medan de övriga (grundskollärare och gymnasielärare) uppgav att ungefär hälften av sådana arbetsuppgifter skulle kunna utföras av någon annan. (Lärarförbundets undersökning 2008).

141                klart är emellertid att detta (datorer o s v) kräver fortlöpande utbildning i nya program och teknik. Rektorernas svar visar på en tvetydighet när det gäller tillkomst av administrativa arbetsuppgifter och likaså en oklar uppfattning om hur mycket tid detta tar.

142                Samtidigt fanns det stora variationer mellan olika skolor. (förberedelse för utvecklingssamtal)

145                Det är till exempel vanligt att man talar om intensifieringen av läraryrket som en följd av de reformer som genomfördes under åttiotalet.

145                Skolledarna anser att detta är ett slöseri med resurser och att det är kortsiktigt tänkt att ha relativt välavlönad personal som utför rutinuppgifter samtidigt som utvecklingsfrågorna blir lagda åt sidan. (Rektorer om sin egen situation, men inte lärarnas)

151                Flera lärare uppgav i studien att summan av all tid gav mer än heltid, och det som i regel hamnade utanför, på icke registrerad övertid, var lektionsplanering. Det var det arbetsmoment som gick att ”spela med” om tiden inte räckte till.

178                Den gemensamma nämnaren för alla dessa former och uttryck av administration är informationshantering, oavsett om den är muntlig eller skriftlig, ad hoc och informell eller genomarbetad och formaliserad. Och slående från genomgången av administration i de tidigare kapitlen är att det pågår ett omfattande och tidskrävande arbete med informationshantering i de organisationer vi möter, och att denna typ av arbete dessutom verkar öka.

181                I de många studier som vi redovisat i tidigare kapitel finns med all säkerhet många exempel på överdokumentation, som utförs och kräver arbete men som inte alls är nödvändig för det organiserade sammanhangets funktionsduglighet

186                När läkarsekreteraren försvinner måste läkaren själv delvis överta jobbet, och när civilanställda administratörer försvinner från polisen måste poliser överta deras uppgifter.

189                Utvecklingen går mot att ”ledning” blir en allmän och överförbar kunskap som har med organisationen att göra och inte primärt rör innehållet i verksamheten. Att vara chef för en bilfabrik eller snabbmatsrestaurang anses vara samma sak som att vara chef för ett sjukhus eller en förskola. Utvecklingen av en särskild chefsprofession leder alltså, enligt… (Fredriksson m. fl.  2014) även till mer extern kommunikation och fler kommunikatörer.

193                Troligen har denna (administrationens) ökning skett under den senaste trettioårsperioden.

194                De flesta anser i allmänhet att det är förknippat med goda värden att ställa upp mål, redovisa resultat, styra och utvärdera. Det är vad Meyer och Rowan (1977) skulle kalla en rationaliserad myt, det vill säga en förgivettagen idé i vårt moderna samhälle.

200                Vi måste också föra in idéer om hur man ska organisera på bästa sätt. (Det som jag vill kalla Organisationsförmågan)

207                Vi hävdar att företagsekonomiutbildningarna lett till utvecklingen av en ny profession med stor makt.

(Jag har hela tiden hävdat till var och en som velat lyssna, att varför världen ser ut som den gör beror på att vi har låtit allt för många civilekonomer styra och ställa i världen. De har nämligen förläst sig på företagsekonomi. Och det är inte samma sak som nationalekonomi.)

208                Man kan till och med gå så långt som att påstå att det finns ett överskott av kvalificerade administratörer i samhället. Risken är att tonvikten i ett sådant samhälle inte läggs på vad som produceras utan på hur det som produceras ska styras och administreras.

213                …en svåröverskådlig ”arkipelag” av IT-system som överlappar varandra, där användaren sitter med ett antal system som de går in i och ut ur varje dag i det dagliga arbetet.

215                Administrationen är vidare knuten till framväxten av företagsekonomi som ämne på universitet och högskolor, och företagsekonomer kan ses som ett slags proffsadministratörer.

218                Det interna marknadssystemet påbjuder ju att de beställer av och fakturerar varandra. Därför skapas det formaliserade administrativa rutiner för inköp, fakturering, kommunikation, ekonomifunktioner etcetera. Vanligt är att det skapas och köps in särskilda IT-system för detta. På så vis öppnar organiseringen i form av en inre marknad för administration som annars inte skulle finnas.

218                Intressant är att detta är en administrativ process som enbart uppkommit som resultat av att man organiserat i resultatenheter som köper och säljer av varandra inom samma organisation.

223                ... redovisningarna riktar fokus på sådant som är mätbart (Almqvist & Mårtensson 2011).

227                Modeller och recept försvinner inte helt när de ersätts av något nytt utan sätter sina spår i organisationen som byggs på likt ett korallrev eller lapptäcke. (Røvik 1998). Ur ett administrativt perspektiv innebär detta att ett antal administrativa rutiner lagras på varandra och att det samtidigt kan finnas olika administrativa rutiner för samma sak i organisationen.

228                Det paradoxala problemet som uppstår är alltså att de reformer som syftade till att öka effektiviteten i praktiken kan medföra motsatsen, en minskad effektivitet. Vi menar att ökade transaktionskostnader i form av administration är en del av förklaringen till detta.

234                Att själva idén om styrning är så starkt förankrad i vårt tänkande i hur organisationer fungerar. Att hävda motsatsen, styra mindre, betraktas som oansvarigt och oseriöst.

235                Det problem som uppstår när de professionella blir tvungna att arbeta med alltmer administrativt arbete, till exempel till följd av att man skär ner på administrativ personal eller att man inför datasystem där alla ska administrera sig själva, är att de i motsvarande grad inte kan ägna sig åt sina professionella arbetsuppgifter. Då kan man ifrågasätta rimligheten i användningen av resurserna – samhället utbildar experter som sedan kommer att arbeta med administration en stor del av arbetstiden.

241                Konsekvenserna av administrationssamhället kan också ses som en demokratifråga. Vi kan till exempel som medborgare undra ifall våra offentliga organisationer fungerar som de borde fungera, och om våra skattepengar används på rätt sätt. Förtroendet för samhällsinstitutioner är en sak som är viktig för hela det demokratiska systemet.

241                En annan relevant fråga i sammanhanget är vem som fattade beslutet att vi skulle administrera så mycket. Eller kanske snarare: Var är politikerna och i förlängningen demokratin?

242                Hittills har det inte funnits någon samlad diskussion om den ökande administrationen, dess orsaker och konsekvenser. … Det är möjligt att vi håller på att se en vändning eller ett uppvaknande. … Så visst finns administrationssamhället, och vi tror att allt fler också börjar uppmärksamma dess baksidor.

246                1 att uppmärksamma att det administrativa arbetet ökar och blir ett problem i verksamheterna.

(Observera, den kursiva texten ovan finns i originaltexten)

                      2 det administrativa perspektivet bör inte få problemformuleringsrätten

                      3 ska man kanske styra mindre i stället för att öka styrningen om något upplevs inte fungera.

247                4 bör nyttan med nya pålagor och krav ifrågasättas.

                      5 man ska lita på de professionella.

249                Nya styrsystem eller IT-system måste åtföljas av en konsekvensbeskrivning.

(Jämför med mitt förslag på Administrationskonsekvensbeskrivning, Akb)

250                Sammanfattningsvis menar vi att administrationssamhället måste uppmärksammas och tas på allvar.

250                Det vi ser kan formuleras som ett slags systemfel eller organisationsparadox: Alla dessa administrativa pålagor och krav gör inte att organisationer fungerar bättre, leder inte till öppenhet och effektivitet i samhället i stort, utan leder i stället till att vi riskerar att administrera oss till döds.

251 och framåt 13 sidor referenser.

(

Kan vi nu också våga hoppas på att inom IT-branschen några kan ta tag i problemen där. Inte så att datorprogram inte räknar rätt och så, utan programmen måste kunna fungera intuitivt med människan. Alla människor, oftast de som är 50+, är inte alltid kompatibla med de interface programmerare på 30 minus allt som oftast består oss med. Här kan många problem i administrationssamhället åtgärdas.

)

Kommenterat av Åke Granqvist              akegranqvist@live.se          tel. 0709 205 401

 

                     

Medmänsklighet. Vad ska vi göra?

Empati, kärlek till nästan och medmänsklighet betraktas som västerländska och kristna värderingar.  

Många känner sig kluvna inför begreppen då de anser att, allt västerländskt är av ondo. Det kan ju komma från USA. Eller kristet, då religion inte ska ha inflytande i ett sekulariserat land.

Samtidigt måste det vädjas till dessa värderingar när vi nu mer än alla andra länder i Europa tar emot flyktingar som, visar det sig, inte själva anammar kristna eller västerländska värderingar. De mest högljudda i både regering och i sociala medier behöver därför förespråka andra mediciner, den ena efter den andra. De låter inte bättre än vilken doktor som helst. Resultatet blir ändå, trots allt krumbuktande, att flyktingar får bo hos Bert.

Så kommer våra jul- och nyårshelger då vi svenskar drar oss tillbaka och njuter av hur förträffliga vi är. Vad händer då på nyårsnatten? Det får vi inte veta. För att berätta om det, är inte politiskt korrekt. De som var där börjar ändå undra. Det verkar inte bara vara svenska män som uppträder som talibaner? Vad kan det vara för fel?

Många ser nu att det offentliga samhället inte klarar sina uppgifter på det förträffliga sätt vi har blivit tillsagda att det gör, när vi frågar vart våra skattepengar går. ”Vi har ju en så väl fungerande välfärdsstat”. En och annan börjar se sprickor i fasaden. Röster börjar höras i både pappersmedia och på nätet. T o m SR och SVT kan ibland försäga sig. Men det är naturligtvis förtal.

Vad gör de politiska partierna? Famlar inte också de efter ljuset i mörkret? O hemska tanke, det kanske inte finns något ljus. Bättre då att som i valmanskåren tycka som SD. Det är i varje fall rejält, så grabbar som vi är. Andra partier verkar ha gjort helt om i förhoppning om att hitta tillbaka till politik och väljare.

Ett parti, som under sin ungefär 100-åriga historia har bedrivit politik syftande till Sverige åt svenskarna och där regeringsavhopp skedde på 90-talet för att man inte ville att Öresundsbron skulle byggas, ropar nu att bron måste vara öppen. Byter man ideologi, möjligen för att kunna fiska röster, måste man inse att man får lov att byta väljare. De tidigare väljarna får väl gå till SD.

Ett annat parti ville öppna våra hjärtan. Där försvann 20 % av den politiska kraften. Genomgår man en hjärtoperation, tar det tid att återhämta sig så man kan ta till brösttoner. Medlemmarna och väljaropinionen börjar bli otåliga.

Ett tredje parti fiskar efter liberala värden, men det får inte inskränka statens makt över familjens sätt att klara livspusslet.

Andra partier har så allvarliga problem med naivitet och kommunalråd som pratar med ministrar, så de partierna kan vi lämna därhän.

Finns det då andra krafter vi kan vädja till om hjälp?

Svenska kyrkan har sedan många år lämnat den politiska scenen då det inte har ansetts politiskt korrekt att ha en religiös uppfattning på vilket sätt vi ska leva våra liv tillsammans. Dessutom kan ju inte en kristen få råda över hur vi ska hjälpa flyktingar, företrädesvis muslimer, i alla fall inte de mest högljudda. Stämningen kan lätt bli explosiv. Det vore ju att frångå religionsfriheten om en kristen skulle få berätta för en muslim hur vi rent praktiskt har ordnat vår tillvaro här.

Civilsamhällets ideella hjälporganisationer då? De måste emellertid vårda sina direktörslöner, så de har inte tid att hjälpa landet. Därtill har de väl kört slut på fotfolket vid det här laget.

Måste vi importera en filosofi från ett afrikanskt u-land om hur demokrati och mänskliga relationer ska byggas. (Jfr Nobels fredspris 2015). Det måste ju vara upp och nedvända världen.

Samtidigt ser vi att vi kan köpa mat och kläder, bilar och mobiler i sådan utsträckning att vi storknar. Här har staten i nåder låtit marknadskrafterna råda. Tur är väl det för i ett land med mätta magar sker inget uppror. Paradoxalt dock kan tyckas i ett land som Sverige där undersåtarna beordras leva på ett sätt som i alla fall ska föreställa solidaritet.

Därtill är väl marknadsidén en import från västerlandet. Därifrån finns det väl inget gott att hämta?

Detta obegripliga land i norr. Om vi reser dit som turister får vi betala dyrt, men säger vi att vi söker asyl får vi mat och husrum betalt.

Många äro de som under år 2015 har sett sin politiska livslögn falla i bitar. Både ministrar och uteliggarna.

Vad ska vi göra? O S A.

Ska vi bygga om malmarna?

Vid Obamas besök i Stockholm stängdes delar av Stockholms innerstad av för biltrafik. Man kunde efter det konstatera att luften blev något bättre efter detta dygn. Det har föranlett vissa att kräva en bilfri innerstad. Det gick ju bra utan bilar. Till det kan vi säga så här: I somras var det troligen många av oss som badade i hav och sjö och kanske hade ansiktet under vattenytan under några sekunder. Och det klarade vi utan att få någon kallsup. Men det betyder inte att människan kan leva under vattnet utan åtskilliga tekniska hjälpmedel som u-båtar, våtdräkter och syrgasmasker. Lika lite kan en stad under längre tid klara sin produktionsapparat utan att tillföras människor och insatsvaror. Ingen stad kan klara sig utan tillförsel av varor och tjänster. Till det krävs det fordonstrafik. Den enda del av Stockholm där vi inte behöver se distributionstrafiken är nedre Norrmalm som byggdes om under efterkrigstiden. Den av många hårt kritiserade nedre Norrmalmsregleringen. Nedre Norrmalm är byggd med hänsyn till vad modern biltrafik kan ge. Här finns lastgator under jord som gör att åtskillig distributionstrafik kan fortgå även med presidentbesök. Men malmarna skulle inte klara sig många dagar utan biltrafik. Eller ska vi bygga om malmarna på samma sätt?

Arbetslöshet och ekonomi

Arbetslösheten är stor. Speciellt bland unga och de utan yrkesutbildning. Hur ska vi komma tillrätta med det problemet? M talar om arbetslinjen och S lovar att minska arbetslösheten om de vinner valet. Dock har inget parti lyckats förklara hur det ska gå till eller har åstadkommit något reellt i den riktningen.

Letar man efter lösningarna på fel ställen?

M säger ”När ekonomiskt utrymme finns är därför ambitionen att stärka förutsättningarna för framväxten av nya jobb att fortsatt göra det mer lönsamt att starta, driva, utveckla samt investera i nya företag.” (Medborgaren 1/2013, sid 9, Ansvar för ekonomi…)

Meningen består av två delar. Först sägs att ekonomiskt utrymme måste finnas. Varför det? Kostar nya jobb pengar? Möjligen initialt, men staten kan trycka ut nya pengar i det ekonomiska systemet så att vi på kort sikt kan betala det som krävs för de nya jobben. Sedan kommer det gå med ”vinst” när nya skatter från tidigare arbetslösa kommer in.   

Vi ”lånar” därmed av oss själva, alltså hela svenska folket är med och investerar. Inflationen skulle öka. Den är idag 0 %. Det vore därför helt OK om den kunde öka till det långsiktiga målet 2 %. Kronkursen skulle falla. Också det skulle kunna vara bra för vår exportindustri som hanterar hälften av vår BNP.

Nu sägs det att vi får inte låna för då blir vi skuldsatta. Men om staten/riksbanken trycker mer pengar lånar vi inte på marknaden utan av oss själva. Pengarna ska så naturligtvis inte användas till vad som helst utan till reella investeringar och nystartjobb. När sedan verksamheten har kommit igång och står på egna ben kan staten om man så vill dra in de extra pengarna igen.

Det här är det samma som att staten går med underskott i sämre tider, och med överskott i goda. Det är inte fråga om att få underskott på 8 – 10 % utan det handlar om underskott på kanske 2 %.

Världens nuvarande prekära ekonomiska läge kan liknas vid att vårt brandförsäkringsbolag har kollapsat. Då leker man inte med elden (d v s ”god ordning i offentliga finanser”). Men om man inte ens vågar tända ett ljus famlar man i mörker.

Den andra delen av meningen handlar om att underlätta för företagande, både för nya och redan existerande. Vad är det som kostar pengar i att minska byråkratin? Sverige har i snart ett sekel i socialistisk iver försökt att mjölka ut så mycket som möjligt ur företagsamheten i form av skatter och byråkratiskt krångel, dels för att finansiera välfärden men också för att snöpa den enskilda initiativkraften. Näringslivet har förgäves hoppats på att de tre borgerliga perioderna under efterkrigstiden skulle ha minskat företagsamhetens tvångströjor. Också nu under denna tredje regeringsperiod letar man efter ljusglimtar men hittar inga. Man börjar misströsta. Denna misströstan tror jag kan utgöra den största faran för maktskifte år 2014.

Som arbetssökande för ca 15 år sedan blev jag uppmanad pröva på egen verksamhet. Jag skulle skaffa konsultuppdrag bland landets kommuner. För att överhuvudtaget få lämna en offert måste jag då först ha F-skattsedel. Sådan ansökte jag då om. Med vändande post kom så en preliminärskattsedel som angav att jag omedelbart skulle betala in 8 000 kr varje månad i skatt. På en inkomst som jag i bästa fall skulle kunna fakturera ett år senare.

Varför måste staten vara så infernalisk mot personer som försöker komma tillrätta med arbetslösheten. Detta hände för ca 15 år sedan.  Finns dessa regler om preliminärskatt långt före verklig inkomst också idag? Jag tror det. Om inte vill jag veta om alliansregeringen har förändrat reglerna på den här punkten. Om nu reglerna skulle ha ändrats, vilket de borde ha gjorts. Varför kommunicerar man inte sådana förändringar då?

Skatt får inte tas ut förrän inkomster har realiserats. Dagens preliminärskattesystem hämmar nyföretagande så till den grad att staten får in mindre i skatt från näringsliv och anställda. Ta gärna ut skatt vid källan eller när den skattskyldige är stadd i kassa, men ta inte ut skatt i förtid på en inkomst som man inte ens vet om den kommer. Jamen preliminärskatten betalas ju tillbaka om inkomsten uteblir. Men då är skadan redan skedd. Många är de som inte vågar starta eget därför att den ekonomiska risken är för stor. Man riskerar inte familj och kanske andra tillgångar. Då är man hellre arbetslös.

Åke Granqvist

Vill vi, får vi jämföra kostnader?

Många gångar vill man jämföra kostnader som läggs på olika företeelser, för att i förlängningen om möjligt fördela kostnaderna/ resurserna på annat sätt. På 70-talet ville man jämföra kostnaderna som lades på resorna till månen med kostnaderna för att motverka världssvälten. Egentligen var man ute efter att omprioritera resurserna. Men man insåg inte att så olika företeelser drog så olika typer av resurser.

Däremot bör man kunna jämföra kostnader bättre om företeelserna som kostar pengar är mer näraliggande. I Sverige har vi ett antal företeelser som kallas vård. Dessa företeelser bör lättare kunna jämföras med varandra. Vi har äldrevården och vi har kriminalvården. I båda fallen har vi brukare, vi har anställd personal och vi har bostadsbyggnader och verksamhetslokaler.

Kan vi jämföra dessa företeelser?

Vad kostar en brukare per tidsenhet eller vårdtillfälle i respektive företeelse? Hur är personaltätheten per brukare? Vad får eller måste brukare och anhöriga själva hjälpa till med inom respektive företeelse? Kan man jämföra på andra sätt?

Kan riksdagens utredningstjänst eller annan statistik hjälpa oss att ta fram sådant jämförelsematerial?

 Åke Granqvist

Miljödebattens mygg och kameler

Jag ser fram mot den dag då miljödebatten och därmed miljöpolitiken skall mogna.

Idag slår man varandra i huvudet med olika tyckanden och troenden som motparten inte vill ställa upp på. Man talar förbi varandra och man vill inte förstå varandra. Innerst inne därför att flertalet förstår att det man ägnar sig åt inte löser de reella miljöproblemen. Man ägnar sig istället i politiken åt små futiliteter som inte tillnärmelsevis bidrar till minskning av de miljöproblem mänskligheten står inför.

Man silar mygg och sväljer kameler.

En futilitet upplevde jag på 00-talet som utredningsledare på dåvarande Banverket. Jag skulle bland annat granska hur våra konsulter bedrev sitt miljöarbete när de genomförde våra förstudier. Konsulternas produkt bestod de facto av att skriva text i en rapport på ca 100 sidor och i 100 exemplar. Jag skulle tillse att konsulterna använde miljögodkänt papper och bläck. Att konsulten också skulle föreslå hur järnvägen sedan skulle byggas på ett miljövänligt sätt var mindre viktigt. Miljökonsekvenser skulle inte utredas på detta stadium. Jag fick sila mygg.

Man sväljer kameler när man fortfarande efter kanske 20 år inte har kommit fram till vettiga ersättningar till mänsklighetens ofantligt stor olje- och kolberoenden. Vi skickar ut stora mängder koldioxid i atmosfären så att temperaturen stiger. Arktis isar smälter och som följd därav kanske Golfströmmen ändrar riktning utanför Europas kuster. Försvinner golfströmmen kommer sannolikt hela norra Europa att bli obeboeligt för människorna. I detta perspektiv kan som jämförelse den hittills värsta kärnkraftolyckan i Tjernobyl för 25 år sedan närmast liknas vid ett övergående skavsår på jordens yta.